som citeras av intelligenta folk på facebook, så är vi dömd till undergång, på grund av vårt larviga beteende, och larviga livsstil som stor-koncumenter, ja av bara onödiga grejer stort sätt, så
måste jag kunde separera, mellan det och mitt eget liv. Jag har inte levd på riktig sedan jag var liten, och jag vill även kunde känna att jag har levd och upplevd livet medan jag var här.
Det betyder inte att överförbruka
alls, det betyder egen tillåtelse till att njuta av livet, oavsett framtid. Det största önskan är så klart att vi, oavsett hur det går, samarbetar för att kunde fortsätta, men om folk inte vill överleva, så
vill jag gärna ha känd att jag levde medan jag var här, dvs alla de goda känslor av livet.
Det spelar inga roll, efter mitt liv, om jag hade det dåligt eller bra, men för mig har det en avgörande betydelse, också
för mina döttras skull, en har DÅ försökt att ge livkvalite vidare, jag hoppas verkligen det finns en framtid för dem och för mig, och för mina goda vänskap.
Dessutom har jag fått världens finaste
döttrar, och dem får man inte larva bort.
Under den sista tiden har jag förstått att Askeladden och de goda hjälparna är mera än en saga, för det finns dem där ute med, de som är hjälpsamma.
Att jag vill ta mig dit livet är, betyder inte att jag vet hur en kommer dit, det är målet, och sedan är det valet av resan, som skapar vägen dit.