jag kom ifrån, så var det den första sonen som hade störst värden oavsett, de var tre eller fyra systrar, med lite värden kanske, som inte var värde gården? och sedan kom min bror, och sedan är jag och
min kusin jämgamla, några år efter, det var konkurrans säkert i början och jag kommer i håg den som något ovänlig och all tysthetskulturen och viskande och hårdheten och alla onödiga draman och att de
gick ut ifrån att allting var lögnar, och att det fick MAN inte säga, hysj, varningar och påföljder? och akta sig och hålla med den främste i hierakin, och förljugande och inbillande och att INTE nämna skandaler,
som halvsystern, det var ett regim som är omöjligt att tro att det är sant, och jag har inte tänkt tanken att de har låtit det fortsätta, så småligs kan inte folk vara. Jag kom i håg påståenden om
att vita lögnar var lagliga, att de ville en skulle niga, äsj, hur kunna man försöka tvinga på någon in i ett rent förljugande?
Man kan aldrig straffa barn för sina egna saks skull, i så fall är det
helt ofattbart och ovärdigt.
Jag har aldrig tänkt att det var omoralen som rådde, jag har satt dem högt.
Och att allt var oberoende av dem.
Var det inte?
Det är på tiden att ta dem ner,
ifrån
sina höga häsar, jag har satt dem för högt och mig för lågt, vi kan inte mötas där.
Barnmördare får jag lust till att säga, har de ingen skam i livet och tror de att de bara kan ignorera skammen?
Men bilden är aldrig så enkel, de var inte en person, de var alla olika.