inititativ.
facebook, grupper och aktiviteter bruker att hålla mig i gång, det har blivit ett jobb i sig själv.
Efter att jag fick problem med att hänga med på kursen, och fick musben och musaxel, har inivitivet
lämnat. Jag gillar att hålla igång egentligen, och drivande och följa med på vågorna. Luften gick ur ballongen, inspirationen har lämnat, jag ser på datorn utan att känna det jag vanligvis känner. Vill
det komma tillbaka, eller blir det som John Lennon, att man lämnar det hela för gått, men sviker då mitt uppdrag.
Eller är det så att allting kommer tillbaka av sig själv? eller är jag ur för alltid?
Jag vet inte? Det är första gång jag har känd mig helt offlined.
Det känns som att det viktiga tåget kanske kan gå ifrån för all tid?
Eller är det bara initiativet som lämnar för
en viss tid?
Det är inte frivilligt, då jag tycker om att vara engagerat och drivarnde. Med en bred engagemang.
Att parkera, innbär det att parkera för alltid? En månad? Eller nio år.
Eller vill det komma
tillbaka, om jag låter vara att försöka att tvinga i gång det?
Och klarar jorden, karriären och jag att vara utom den drivande kärnan ett tag, utan att bli till Inga igen.
Från inga ting till inga ting, i
sig själv är det inga bra känsla, men vill det fungera?
Evt jag kommer naturligt tillbaka?
Parkeringen är det en korttidparkering? en långtidsparkering? Men inte på skroten, hoppas jag.
Men just nu
står jag en parkering, pga punktering i en ventil.
Jag giller att välja själv att parkera, och inte bli parkerad.
Så det vill säga att jag inte valde parkerningen själv.
Den är utan mitt samtycke.
Skall jag då måtte bara acceptera det ändå, och låta livet ta över styrningen?
Den som lever vidare får se.
Och kan det innebära att jag lämnar sidan här på obestämd tid?
Vem vill låta all ting bli till inga ting?
Inga Ting?
Eller så är mitt nya alter ego, Lagom Ting. Eller some ting.
Vi hoppas på det.
Jag hoppas.
Jag är ju en hopplös perfektionist.
Vädlig medveten om hur det ska vara.
Om hur det och jag borde se ut, organiserad, kontrollerad och korrekt.
Faktisk ganska målmedveten, och det är olika delar av en, som drar åt olika håll.
När det drar
åt olika håll och målet försvinner, och en måste släppa taget i den röda tråden.
Leder det till nya spår? Betyder det att en måste sitta bakom ratten om en skall vilja köra hela vägen?
(Ja och på solel, självklart)
Och enligt mina perfektionistiska behov,
tycker jag sången längst ner, INTE skall följa med i temat.
Medveten och självmedvetenhet, är stickord.
En naturlig paus, är det det kommande avsnitt?
Attans, hur långt måste jag skriva för att få bort den nedersta sången ur synfelten. Kom igen, hemsida!
Inte än.
Inte än.
Envisheten länge leve?
En hopplös kamp?
Ja det blev det.
10 - 0 till hemsidan, och jag är punkt slut. Därmed blir det en sång till i stället, paus-tematisk.
Paus följer.