där kan man leka med livet, byta ut och byta bort, rätt och slätt experimentera med livet, ja i tid och rom, utanför sitt eget liv så klart. Jag tycker det är en förmån att kunna det, efter så stelnar
livet och bortsätt ifrån att det är stelt så verkar det vara förutsägbart tråkit, med få och lite variation i roller. Att vara vuxen är att överge livet långsamt i utbyte med.. komfort kanske.
Det som är kreativt är att kunna göra experiment med därsom viss och därför att.
Självklart är livet allvarligt, det har ju jag lärt, men för att det inte skall bli alldeles olevligt behövs
det kreativa. Det andra får en ju en del i ändå. Och med det har jag redan besvär, sedan att jag inte kan förhålla mig till vädlig tidiga och senare barndomuppleveser, för om jag kunde så vore de alls inga problem
längre. Men de har varit och är ännu problem, sedan det är omöjligt att konkretisera dem.