När vi först ventilerar tokigheter, så tycker jag även inte att jag äger min tid, men det är ju alldeles tokigt, vem äger den då? jaha? Någon måste det ju vara, eller är det verkligen så
att man inte har någon egentid på jorden, detta måste vara filosofisk problem, men sedan tycker jag att det verkar som ett personligen problem. Var är logiken?, väl jag har ingen aning, tiden måste väl vara sin egen?
Eller vem äger den egentligen. Om jag inte gör något förnuftig, får jag dessa creepy känslor av ohygga. Vem äger min tid, om det inte är jag?
Svaren kan ni skicka till det filosofiska hörnet, ja till den
rätta ägaren, vem det nu än är?
Märka kuverten: det är jag som äger tiden.