för alla häng-huvuden i stan som inte vad livet är, de tror att det är att shoppa, de bor i städer, men ser inte varandra, egentligen, det är ett läjligt sätt att leva på, shopping rör ju döda
saker, det finns inget liv i den "snygga" tröjan, det börjar luta åt livets meningslöshet, att sitta i kö eller att gå i kö, en tapper utryckssätt och när tebanan är fullstoppad så är en lika rörlig
som en ansjovis inneklämd i en trång burk, skilnaden mellan ansjovis och människan upphör, det ser lika ut, det stinkar lik-a och det är så okomförtabelt som att redan vara hermetiserad. Orkar folk verkligen det där
livet, det är ju en typ av liv, men vore det inte bättre att leva?
Och jag förösker att röra på mig med riktning mot skogskyrkogården, där är det inte en själ? som glor på en, men då börjar
livet i fria rörelser.
Grågås eller gäss och svanor står i åkrarna och betar, okej då jag sitter på pendelbanen eller buss och ser på dem. Det finns ju faktisk resor nära med. Fast man så
stel av att sitta stelt, urörligt och glo på allt livet som passerar när en är passagerare.