älskar at resa, då övergår jag från mr.bean till napoleon bon aparte, jag ser bara inga andra längre, jag är längst framme i korståget, och gasar på det hela, då är jag inte nöjd
innan jag är på toppen av ja t.ex eiffeltornet, eller vilken som helst topp, upp, upp och kolla utöver riket, som dock inte är mitt, som tur är. Jag simpelthen bara älskar det, ut och ut och ut och utsikt och vy och det ger en
lyckokänsla, som driver en helt upp till toppen av Kreta och hela vägen ner igen till havsutsikten, ja det sista är lyx, jag vet det, och är inget självklart. Men jag simpelthen bara älskar det. Det går inte att sitta och
mögla här, eller hur?