blir stor så blir jag jätteliten, i värsta fall så börjar han ta ifrån mig syret och det känns som händer runt halsen, jag har alltid haft stora spänningar i hals skuldrar och nacke, paniken vet precis
de svaga prunkten. När jag blir stor så blir paniken liten, när jag tar makten så blir den blek. Alltså när jag tar större hänsyn till mig än till honom, så ger jag honom inte näring. Det är bara
det att han kommer snikande och plötslig så berättar han sådant som jag tror på.
Yesy yesy, olika plågsamma vänner har en även innuti sig, var kom de irfån? förtiden?
Men i alla fall
så får en bekanta sig med dem, för att se närmare på deras budskap.
Och sedan får en lugna paniken, sedan stackarn är bara rädd.