ingen snack om återhämtning, det blir snack om rekonstruktion.
Jag har tvivlat på mig själv i alla år, då inte något bekräftades. Jag kan lita på mina minnen och utifrån det som hände
då har jag levd med ptsd, som påverkar livskvalitén, men det är inte farlig, och högst rimlig situation utifrån tidiga erfarenhet. Men kan jag nu lite på mig och minnen? Fortfarande lyssnar jag på det som var
andras förnekelse och ger dem högre trovärde än jag. Fortfarande är det som de har större rättigheter än jag. Och att överge deras ord betyder att överge dem, därför har det varit lättare att
överge sig själv. Det är flockens lag som gäller, även i familjeflocken.