det är därför den enskilda är svag.
Att ta stöd är så viktig också om en vill ha makt, eller något att ha sagt. Och inte bara skall ha rätt jämnt. Och om en inte vill ha en makt för
egne skull, för det är lättare, än för något som är viktigare än sig själv. Det verkar lättare att få makten för egen skull. Då finns inte så många spärrar, ingen krav på
ärlighet. Det är säkert beundran för personer som gör det lätt att locka och smickra folk. Till att välja dem före allt annat. Det är säkert för att det är få som har helt klara uppfattningar
om vad som är rätt väg, och söker själva efter den. Det har jag gjort en gång, och i vissa saker gör jag det nog ännu.
Sorg och glädje ligger farlig nära, de kan svitjsa över i varndras banor.
Att skratta så en inte kommer ur biosalongen, liknar andra känslor, som sitter fastare i en. Och som inte så lätt släpper taget i en.
No har jag slösat bort en kväll igen på inget. Det går snart åt
skogen med mina studier, som jag inser igen inte blir någon rak linje mot toppen. Alla dessa raka linjer som jag skulle haft in, så att jag bara kunde njuta av alla mina framgångar. På toppen, som rakt med en linbana bara uppåt.