till skammen.
I dag gjorde jag som vanlig köpte min brunch på pressbyrån, ja allt med och i plast, och i tilägg ville han ge mig eller sälja mig en plastpåse, vi började argumentera om plasten och jag belv
så arg att jag skakade och börja ropa. Sedan han menade att de är extremt miljömedvetna, fast allting de har är inplastade. Efteråt kom skammen, man ropar inte högt i affärer, efter att jag har handlat ferdig. Skammen
kom som en tsunami och kommer att korrumperar hela dagen, och flera dagar fram i tid, sedan det är så att det var JAG som köpte denna maten i plast, det går inte att skylla på andra, så länge en är med på det.
Matlåda blir nästa, och jag kommer nog aldrig att gå till den pressbyrån mera. Den finns klara triggare för skammen, en av dem är att göra udda saker som att ropa i affärer. Och en uppsöker inte trubbel påny.
Det är flera triggers, en är att alltid gå och sitta ensam på saker, jag har suttit själv i alla miljösammanhang och lyssnat på folk och även gjort nästan allt själv genom livet, fast jag har haft relationer.
Att vara ensamvarg känns allt mera modfullt och hotfullt.