är att man tror att man kan säga allt utan att någon märker det.
Det är hemsk att förstå att folk tar åt sig det jag säger, som vore jag någon. Där börjar ett ansvar som jag inte
vet om jag kan hantera, säga det så jag inte kränker ordentligt folk, och alla andra. Dryga kommenterar kan göra skillnad, men även på individuell nivå, där vi alla behöver varandra. Att kliva ifrån stadium
inga till något innebär slutet på bajaseriet, och fram med porselinet. Jag vet inte, det är svåra frågor. Jag märker ju folks reaktioner efteråt, men efteråt var lite sent. Och vad var det egentlig för
någon skillnad man egentligen vill utgöra, jag lever mitt emellan två, olika skillnader. Om jag stannar passiv, så hamnar jag som Melker i vattnet, när båten glider i väg. Pladask! Och blir bara dyngsur.