70 olika kommenterar på Facebook, det börjar känna meningslöst att säga något, en kan nog vara glad för att någon springer vidare med stafettpinnan.
Jag försöker att hänga med i
olika matriser och hänger som vanligt efter. Vad vill jag med mitt liv, hänga efter? Inte säga det högt, för att jag har just uttalat mig om EUs öppenhet, men jag kunne tänka att mygla hemlisar i ett slutet fora, och bara
bestämma över det hela, och sedan blev det bara slut på alla dumheter, sedan jag säkert tror som så många, att just mitt samhälle ville bli alldeles perfekt. Som vanligt har jag lite att säga till om, och känner
ett stort ansvar.
Jag har börjat sakna far, det var på tiden, det är strax fem år sedan han dog. Jag har samlat sorger på sorger, och alla reaktionssätt har kollapsat för decennier sedan. Det är som en kran
som har rostat fullständig och det är fullständigt stopp.
I dag var det en gammal gubbe på bussen som påminde om far, men han hade termos. Det undvek min far, det var brasa och kaffekjelen, på norskan, och sedan skulle
kaffen koka oavsett årstid. Mycket av den kulturen skulle jag ha haft tillbaka, detta som är, är utbytbart med det som var. Gamla sånger jag aldrig hittar borde vara en egen kategori, denna lärde jag av min favoritlärare Helge:
Det brinn et bål på tangen min og herifra kjem sangen min ein sein ...kvell, og skull æ fusk i melodien og kanskje bli i beit for rim så søng æ sangen lell, et trufast par fra gamle-dar, ska ha ei helsing før
dæm drar, ein takk fra han som sett igjen og ganske enkelt bruke dæm te ved punnj kaffekjeln. Ein takk fer turan som vi for, i nye oppløyde ...spor der løypa våres låg..om skogen va eit eventyr av Kittelsen sin fabeldyr,
ellj skårråsnøn låg blank som stein, så æ på tynnje nikkersbein ha trøbbel med å stå.
Den sjöng Otto Nielsen en gång i tiden. Jag får nog rikta en tack till min egen far,
som drog familien ut i ur och skur, och därmed gav insikt i en, för de flesta alldeles obekant värld.
Jag är inte prototypen på en vildmarkshjälte, mera motsatt, men uppskattar hemskt mycket att ha fått deltagit
i, idag, en sluten värld av vidder och vatten och vildmark.
I dag hem i vassknäppsparken, får jag visa tacksamhet för det jag fick.