lura eller utsätta någon finns inte på tapetet, med flit förgör en andras liv, men sedan folk är olika kan de känna sig svikna endå. Det innebär en finskänslighet som inte är rolig alls, det
innebär att man även äger alla dessa känslor. Och de har blivit dragit ner i smutsen och misstänkligjords för att ville få fördelar. Det innebär stort sätt bara plikter, ansvar och inga rättigheter, på
ett sätt är det ett icke-liv. Men vi får alla leva de liv vi fick, och gradvis lära att skärma av sig ifrån värsta. Det här har inte varit något pluss som individ, för det är fruktansvärd jobbigt,
och det ger ju egentligen ingen vinst, och längtan bort är ju resultatet. Det går inte att leva utan accept för hela den man är. Och det finns för liten accept då de vi alla behöver den.
Och egentligen kämpar
vi mot varandra för mycket, för att få ta del av den.