tar trauma in i tiden, det är in i tiden, mera i filmer och sådant, men kunskapen finns i liten grad.
Far hade sin förtur att han fortsatte att vara den han var, ett slags exempel på hur en ska bete sig, fullständig
envis i sin livsstil och därmed bevarade han exemplets goda makt, fast han inte uttryckte det men gjorde. Men han var inte något offer och hade inte förståelse för psykologi, i hans verklighet var lösningen på allt att
vara snäll, det var också hans recept för mor, den hjalp 0. Eller ganska enkelt motsatt. Det är väl då och där en får lämna hela dramat, för det var det det var. Ett dramatisk drama utan någon essens,
det var för själva dramatikens del, det gick runt och runt och runt.
Och därmed faller draperiet? enligt Poirot.