överse det växande tvätthögen, om jag stänger så hindrar jag att stanken väller ut i hallen. Jag väger stanken mot klimat och miljökompensasionen jag gör, och tänker att miljön får vinsten.
Jag får stanken men miljön får potten, och inte pottan. Är inte det en praktisk, och rent konkret altruistisk ställningstagande? Jag odlar kvalster i sengen, i fall av proteinbrist. För var eller försiktighetsprincipen
råder. Snart har jag ett zoo, och jag inträdesbiljetter av alla barnen som vill se kvalster live.
Ost eller inte är frågan? Då hör jag bjöllkon och bjöllfåren, singelingeling säger minnet. Naturligt
betande djur kan fördröja cellulosa och det kan inte människor. Det här ju dessuotom de bästa minnen.
Motto: Kvalster åt folket!?