primitiva reaktioner hos folk är hemska.
Utan att filtrera vad en känner och reagera på rena impulser, blir som rovdjursbeteenden, man är bara ute efter svagaste punkter, strupen hjärtat eller hjärnan, man gör
allt för att göra illa, så träffsäkert som bara instinkten är. Man krigar i de närmaste relationer, och har tappat känslorna för omgivningens ålder kön och kvaliteer, det handlar bara om egna känslor
och reaktioner och utan mogenhet, är de bara fruktansvärda eller kan bli det. Vi förnekar dessa primitiva reaktioner och beteenden hos folk, och vill inte förstå att detta är uppväxten till så många barn i fina
och ofina familjer överallt på jorden. Vi förnekar och skuldbelägger, för att inte behöva bekanta sig med de mörkaste sidor, som var och varannan bär runt på. Och med att förneka det, låter man de mänskliga
elefanterna eller vargarna ta hela ytan. Ja om man nu inte väljer att benämna det som försiggick. För barnen växer upp i det finns två roller, och bara inga av dem är annat än obekväma. Det lever så många
barn i ruinera av en familj, och utanför väntar mobben, eller ett fördömande ifrån bas av förnekelsen. Ingen barn skall behöva känna sig fördömt redan i tidiga barnår. Men just där hade jag en förtur
i det att familjen hade all materiell trygghet och alla böcker och utbildningar och så vidare och så vidare. Därmed fick jag en chans som är inte alla barn förunnat. Och föräldrar har inte alla roller, alla har ett
ansvar i möten med barn. Och sviker alla, så kan man så klart lägga skulden på barnet i tillägg. Eller inte.
När en bildar nya relationer senare, så är det orimlig att satsa bara på en, men häller
ett nätverk av vänner, familj och av djur intressen hobbys och så vidare, jag tror inte att lyckan finns i en person. Basen är många relationer, baserat på tillit. Jag tror nätverk är viktigast. Att satsa på
ett kort? Ja men då blir man extremt sårbar. Och det blir ganska ointelligent om en behöver laga gamla skador. Man tror allt för mycket på de gamla sagor där. Men sagor är sagor. Och de skall nog bara vara lugnande i en
värld som inte alltid är det på riktig. Om en möter andra så måste en även kunde ge något, att bara skulle ha och ha och ha, blir inte bra, och för att ha något eget, så baseras det på att
en vågar att ha ett eget liv, med egna vänner, och hobbies och interessen osv. Men självklart? Nej vi tror alla att i en relation skall en få allt en saknar. Jag tror inte på den. Och den hörs inte så spännande ut
den sagan längre, i mina öron.
En kan inte få allt från någon, en måste äga sitt eget jag.