vara mera intelligent än vanlig, det vore jätteudda, vad jobbigt det vore.
Jag vill pricka mig in mitt i normalen, det är bara det att jag då blir så kritisk, i stället för att inse att folk är olika,
och att det är stort sätt bara jobbigt att inte vara i mitten, för att det avviker ifrån normalen.
Att få gjort det jag hade tänkt i dag var även jobbigt. Jag brukar alltid ligga långt efter mitt eget schema,
och att ligga långt efter schema, skapar en stoert trygghet, som tydligen ger motsatt reaktion, när jag kommer i kapp. Jag blir jättenervös av att vara i kapp, fast jag säkert kan hitta en ny lång lista, för att bevara
tryggheten.
Vad konstiga vi är vi människor, den delar vi säkert, gör vi inte?