är nått.
Det blir omöjligt att gilla alla på facebook, när det inte kommer tillbaka.
Det är omöjligt att vara lojal, om det blir envägs.
Det är omöjligt att vara snäll och
snäll, om det inte kommer nog tillbaka.
Alla vill höras och det är en kamp om orden.
Det är klart att folk gillar det jag skriver, det är ganska bra skrivit, men jag orkar inte för så lite tillbaka.
Kallas inte det integritet, mon tro?
Om de ville ha haft mig där, så hade de klarat bättre att visa det.
Det är det som kallas integritet, det är omöjligt att se på detta egentligen.
Det att sluta att springa efter saker, blir skönt, jag har inte gjort annat ett helt liv.
Jag får ju plåga mig igenom webinar kanske, fast jag har ångest för forumet. Jag gillar inte att folk glor på mig. Och där
glor det många på mig.
Det är bara inse att orden mina når inte igenom, och då blir det onödiga ordet i laget.
Jaja men det finns annat att göra, och jag behöver verkligen tid åt återhämtningen.
Det är så mycket JAG i att bidraga utan att få, det är nog för mycket jag, men går att revärsera sin roll, säkert omigen och omigen, sedan jag går fem på, rätt ofta.
Min
far var i arbeiderpariet i 50 år, betalande medlem, han räddade pax förlag i från konkurs, och bidrog ekonomisk för att stödja de goda förmål. Regnskogen och mera. Efteråt var det inte en tack, inte en kondolans,
fast han och vi gav allt efter begravningen, till regnskogfonden.
Det är snällt att vara så ideell, men det är osnällt att inte tacka.
Det går en gräns i allas liv. Men att tacka är nödvändig
om en ska ge. Antigen liknar jag min far, eller så har jag lärt av honom, men det innbar alltså ingen tack.
Jag var i hans begravning och kan dokumentera frånvaron av tackar, och jag skäms över mänskligheten, och
jag vill inte vara någon repris, då jag tror bara inga förstår hur mycket jag har givit av min tid med, av ork och liv, för detta, och jag vill inte dö som far, utan någon tack.
Återfall kommer, sdan jag
är en givmild person, men jag orkar inte att vara en dålig kopia. I och med att jag kommer ifrån en familj, som inte fungerade är jag vädlig skuldbelagt, och jag kan nog vara det, om jag får ett visst månn av respekt,
men far hade ett bra jobb och det har inte jag.
Det måste vara integritet att inte serva i onödan. är inte det integritet, gottfolken?
Jag är trött och de har inte märkt min frånvaro,
ju ett par stycken har, så tack till dem.
Jag överlåter sidan min i goda händer, men till en publik som säkert inte är lojala. Lojalitet går åt både håll. Det är det som är integritet.
Det blir kanske en omställning i tid och kanske inte.
Respekt är viktig för att integritet skall uprätthållas, och den biten fattades och fattas. Några tycker om det jag skriver och visar mig det. Men i förhållandet
till vad jag gör, så blir jag utmattat, jag har inte haft lojala folk runt mig, det kan man skylla på mig, men det går åt alla håll, och allting hade sin tid. Det gäller inte bara mig förresten.
Jag tar lång
tid på att bestämma mig, men när jag först har gjort det, så brukar det fungera. JAg forstätter så klart, med mitt, men jag vill inte jäkta folk med orden, för det känns ovärdigt. och jag vill inte
jäkta mera, nyårslöftet är att försöka sluta att stressa.
Folk får det de röstar och efterfrågar, det gäller som alltid. Och sedan jag alltid är engagerat, så får jag använda
det, där jag kommer att komma mera till min rätt.
Vad er eran nyårslöften gottfolken? Det lönar sig att planera lite granne.