och krav på 303, i stället för allt gratis + 10 000 på ica + en ny mobil, då jag pratade med dem på telefonen, så tänkte jag att det är för gott till att vara sant, och det var det.
Men varför
inte säga nej då. Jag vet inte, nyfiken kanske. Det är svårt för andra och fatta om och när jag inte har det bra. Jag trauma? som alltid har ett smil och skämt på lager, inte det sista suck, men det sista skämt.
Jag har aldrig betrott mig, aldrig klagat i stort, jag är egentligen oförmågen till att prata illa om andra, jag ger andra tillit, det är mig själv jag tvivlar på, intill det gränslösa, det är ju lätt att
göra mig illa, med detta beteendet jag tydligen har, och i bland kan det göras vädlig illa mot någon som inte verkar sätta gräns för det. Jag tar tydligen det mesta med ett smil.
Men det finns ju så klart någon
gräns. Jag har inte sagt ja det till detta, jag hörde varje ord hon sa, och sedan har de tryckt paketet in i dörinkastet och paketet går varken ut eller in. Jag passar inte in i detta samhället, det är för dumt, samhället
alltså, och liberal kan jag inte bli, detta är ett norskt firma, och jag tyckte bättre om normänn med jantelag, än utan själ. De har fördelat sin själ i varje imkomna krona på oljefonden, och självet är
i miljarder bitar, det lutar åt själlöst. Detta normänn?, det har blivit så, egentligen är detta skämmigt, men de verkar inte förstå det. De har blivit så många där utan själ, och det blir
jag som inte platsar. Varken här eller där. Min personlighet blir udda i mordernt samhälle. Jag kan inte simma i stimm, det vill säga att jag måste göra något ut ifrån min egen personlighet, och det kommer inte till
att vara någon som trycker en tub fast i någons dörrspräck.
Kanske är inga på väg till att bli någonh. Samhället har blivit lortigt, allting är sänkt på en niva där både normen
och normänn är på lägsta nivån, och visst har jag normkritisk bliven. Det går ju verkligen inte att låta vara att bli. JAg måste fatta att jag inte tillhör normen eller normännen. Min standard är
annorlunda, jag har ju alltid förstått det, men är över-ivrig på att vara normal. Eller inkluderat hos allt och allah.
Fast innuti vet jag att det inte vill fungera, sedan jag inte och har aldig varit en del av det som är.
Jag är den som säger högt till om orätter, alltid, det är inte mormen eller normalt, och jag vägrar inse att jag är speciell och att det är speciellt, men innan jag inser det, för jag tror fortfarande att jag vill
vara mitt i normen.
Så det kommer riktig många tuber nertryckt i postlådor eller i andra lådor tills...
Suck! För jag vill inte ha tuber tryckt fastklämd i dörren...
Jag var på Ica i dag, och
får problem för den är överfylld med kvalitevaror billiga, medan de insetter en preident i Brasilien, som inte kommer att skydda naturarvet, hur länge till varar denna överfloden, eller överflödet, jag mår inte
bra av det häller längre. Jag behöver komma bort ifrån träsket, för ingenting rimmer längre.