ger hat och förakt.
Det är några andra det är fel på, och de förtjänar detta. Det riktas gärna mot dem vi kallar svag, det vill säga, de som redan är utsatta. Och när de legitimerar
det de gör hos andra som hatar, så får vi grupp mot grupp.
Hur brytar man denna onda cirkel. Ja ett samhälle behöver ha lika värden och lika möjligheter för alla som bas. Det är inte finare att vara professor
eller vd än en smed, det var ett gammalt yrke. Man är inte bättre om man är rik, en har bara mera pengar, ganska enkelt. Och självklart förtjener ingen orimligt mycket pengar. Alla typer av orättvisor kan leda till hat.
Sedan är det sjävinsikten som gör att man kan ta ställning till den man är, det är inte farlig med självinsikt, då bara inga är perfekta. Alla har de samma grundkänslor i större eller mindre portioner.
Självinsikt är en typ av objektiv bild av sig själv och det en har gjort. Vid självransakelse kan en välja att göra, det vill säga att man blir långt friare, i att agera eller inte agera. Många har kommit ur gängar,
då de är villiga ta att ta ställning till det de har gjort, och ganska enkelt be om ursäkt. Det rättar inte till skadan, men gör att en aldrig fortsätter. Den kunskapen går att använda vidare.
För
att hat och förakt blir aldri bra som drivkraft, den förstör länder, folk, personer, och är väl även självförstörande. Egoismen är en mildare variant, men även den vill komma det kort en dag.
Det måste vara det som har gynnat de västliga länder efter äran de kallar populismen, att vi har fått så mycken kunskap om kritisk tänkande, och viljan till att söka efter bättre samhällen. Eller?