var inte förebilder som föräldrar. Längsamt växte jamställdhetsperspektivet inom mig, då jag inte tyckte den manliga delen av familjen tog hänsyn till min mors sjukdom, det var utan regel, ut på tur varje
helg, och det vill säga hela dagen eller dagarna. Där valde jag att stå på min mors sida. Jag fick självklart jättestora problem, då det blev omöjlig att identifiera sig med någon av mina föräldrar,
som vuxna. Med kusinen delade jag jämställdhetsideerna, och hon är i dag på toppen av karriären. Ungefär vid 10-årsåldern kom sur nedför, skogsdöd, och fisketomma vatten fram i media, och silent spring,
och genast föll det sig naturlig att intressera sig, och där och då startade det som blev huvudintresset. Då jag pluggade på 80-talet, var målet självklart att bli miljövärldsminister. Jag har alltid varit väldig
försiktig av mig, dålig på att ta före mig, och lite extremt hänsynsfullt. På något sätt blev det min bana. Jag har pluggat kemi och Magistergrad i biologi, men det blev långt fram och för långt
fram till att bli miljövärldsminister. Sedan jag var liten har jag tyckt om barn och då jag fick två döttrar, och flytte till Sverige tog det allt fokus i många år. Fast interesse för natur och miljö och
samhällsfrågor var lika stort. Jag började läsa populärpsykologi, ja redan på 80-talet, men intresset blev allt större under åren. Ca 2005 började jag gradvis återvända till att försöka få
ferdig någon utbildning. Jag fick verkligen börja i från grunden och måtte läsa svenska a och b för att överhuvudtaget bli tagen seriöst. Jag är gudmor till en fin flicka, och förste gången jag skrev
något, var en sång till hennes konfirmation, och denna hobbyn fortsatte jag med. I svenska a och b, måtte vi lämna in skriftliga berättelser och jag fick ok på betyg på det. Men mera än så var det inte. Jag
gick i utmattning 2013 då min moster dog, och jag fick ta vårdansvaret från början fast hon bodde i Oslo. Året efter dog min far, jag pluggade retorik, och hälsan min började riktig att skranta. Det blev för mycket
för mig. Nød lærer naken kvinne å spinne, men jag har ingen idé nu om varför jag kom på att börja skriva en blogg. Det mesta en hittar på utspringer ifrån behov. Från barndommen har jag flera
trauman, och de hakade på, då det blev allt för mycket på redan en utmattning sommaren och hösten 2017. Jag fattar inte riktig hur jag kunde skrive så mycket, och även lite udda och ilskna grejer på Facebook, det
stämmer inte med min självbild alls. Tydligen bodde det lite mera i mig. Jag upplever mig fortfarande väldig hövlig försiktig vänlig och vanlig. Och jag diskuterar aldrig mina åsikter, då jag aldrig har gjort det,
och det är mycket trams som kommer ur munen. Jag bör inte vara någon talesperson för någon grupp, orden kan komma ur lite hur som helst. Jag har respekt för folk, men ingen respekt för titlar. Jag har vuxit upp med den
ena och den andra, med över i sin titel, och det blir löjlig att värdera dem som människor utifrån den.
Vad jag egentligen tycker om nobelpristagaren i ekonomi? Hur orkar han sitta mitt blant Nobelfisar och det är precis
vad jag tycker, men det gör sig inte bra som utelåtande ifrån Divestera-rörelsen, eller hur?