är det kroppstrauma jag har, de jobbiga nätterna, så dras hela högra sidan i låsning, muskulaturen går i kramp och det värker och värker, till det börjar slappna av igen, ja i tillägg till benen.
Kroppen minns tydligen det som inte hjärnan kan hantera, för den försöker minnas, och möjligen finns det konkreta minnen. Men något är gjord för att vi ska överleva. Jag är självkritisk när det kommer
till mig själv, över ett år, snart ett och ett halvt har jag haft detta träsket, som jag långsamt försöker sätta ord på, och förhoppningsvis kan lämna någon gång. Men jag har känd mig
som en alien i denna perioden, fast det är inget större problem att jobba med saksfrågor. Men allt tar mkt längre tid, det kräver så mycken energi att leva i detta. Ja om en kan kalla det liv, det känns inte så i
bland. Men jag har blivit så van med att bara uthärda.