då jag pluggade till anhörigterapeut, att inte fastna i sin egen berättelse om vem en är. Men är det så farlig, är det det värsta? Om jag gjorde en berättelse av mig som tjuv, eller notorisk lögnare
kanske. Men jag driver inte illegalt så det så farlig? Jag vet inte riktig vem jag är. Men vem vet vem de är? En blir väl till utifrån en egen berättelse och spegling. Stämmer inte det?
Det går inte att
röra djupare i den frågan, gör det?