nu dyker gamla saker fram, min far var inte socialt begåvat och inte hans skämt häller. Det var 70-talet och vi åkte bil för att besöka slekten. Min far irriterade sig på bensinreklamen till trots för att han
körde med den, och reklamen använda han när han frågade om de kunde fylla på bensin, ja så var det då, och han frågade precis det samma fråga till allas frustration, han staplade reklamorden och ville ha extra
super special, varje gång, utan variation. Det var inget roligt, och det var den tiden de reklamerade för Tiger på tanken och i dag är det ett faktum. Han skämt var så lite socialt tillpassade att de blev en plåga, och
lite av det samma har jag med, det är jag som roas av mina skämt, som jag upprepar i det oändliga år efter år, stackars medmänniskor. Detta var min fara humor, det var inget mera, han kunde sitta och brumma för sig själv,
på grund av sina egna tankar ungefär. Jag tror far var långt mera socialt obegåvat än jag är. Jag försöker i alla fall, fast det kan ju landa i samtal om ankornas liv och levnad. Jag har nog lite svårt för
att följa för ordinarie teman, jag med. Och när folk pratar för fort så tappar jag tråden ganska fort. Jag är en bra lyssnare, och det är nog den enda plusset när det gäller att vara social, men jag kan inte
lyssna i flera år, då dör jag av utmattning. Och stress och högt blodtryck stelkrampen och anemi och afesi. Okej då, jag har mycket av min fars idiotiska humor. Och jag är inte så jättesocial, jag blir fort trött
av att ta mig sammans och fokusera. Men jag gillar folk. Och bryr mig uppriktig om dem, ungefär alla ihop.