för jag peta i folk på avstånd för att se när de blir arga, som vore jag sju år igen, och skall se hur långt strikken, säger vi på norskan, går innan den ryker. En fruktansvärd barnslig hobby.
Jag förstår inte att jag dummar mig ut en gång. Jag känner mig lite hopplös, som att peta fingret i ryggen for att se när de reagerar. Och jag är inte sju är. Och inte sjutti gånger 7 häller. Jag ser ju
inte folken på facebook, men måste bara reta när jag får möjligheten, men jag får akta mig så att de inte blir riktig arg, för då är jag non gratias, eller inkognito, eller bara Inga, rätt och slätt.
Det är ofantligt primitivt, och lite underhållande i bland bara. Och ganksa ointelligent. Fast jag retar bara dem jag tycker om.
Och det att uppföra sig omoget i min ålder, är inget vidare, skall jag säga er.