gräl och krig.
Att ta konflikter kan vara bra, men att gräla över år, är krig, en går ner till lägsta punkten och säger dumheter, som du gör alltid si och du gör aldrig så, du är
en idiot och du är precis som din syster, det är allra lägsta nivå, och grälen borde ha stoppat när en ser att det inte finns mötespunkten. Och sedan lämnat. Men sedan det känns så viktig med mötet,
och det en vil bevara vidare, så kan en hallå på till allt är i sönder, idyllen glädjen relationera barnen framtiden och meningen med livet. Och allt i princip. Om en känner samvete så vill det ta år att bygga
upp någonting från slagmarken, och att lära att aldrig mera gå in i något så förödande. Reperationsfase kan fasen efteråt kallas, men även där kan man stanna för resten av livet.
Någon
gång måste en bara gå vidare.