visst kan man dö av förstorade hjärtan, rent konkret och i med att att ha förmågan att ge, gör en så osiglig sårbar. Och med visdom så får en hantera, denna åkomman. Det är fint att vara
vänlig, frivilligt, men annars har det ett högt pris. Det är ofta det som provocerar andra mest, sedan de med lite större hjärtan saknar förmågan till att vara spelare, använda underliggande motiv, avund och annat som
medel att nå sina mål. Det är en typ av oförmåga, blindhet eller även lite dumhet, när en saknar dessa spelande förmågor. Mästringsvägen är att skaffa kunskap, och överse spelande för
ett större syfte med livet. Alla kan inte spela, att äga alla förmågor är matematisk omöjligt.
Och sedan får de hålla på med sitt, dessa som äger detta, utan att bli deltagare.
Och inte låta
dem få all makt.