Att bara utrycka sig när det är konsensus, är hemskt skandianavisk, usch, man lär inte att utrycka tankar, ideer, känslor, det sålles genom ett system innan, så att en aldrig blir fri, måste man havarera för
att visa sårbarhet eller vem man egentligen är, vad är skillnaden på en människa och ett fängelse? Inget, borsett fra att det sista går om kring lite mera. Ja eller det första. Jag tillhör verkligen de polerade,
ja inte bipolerade, bara att inte visa någon alls vad jag tänker, tycker känner, menar, jag avskyr rollen som jag beskyddar. Här uppe bor det så många som har havarerat, så det borde inte vara farligt och utsråla
lite mera havari i vardagen, men man måste man liksom gå till botten, för att få visa någon skråma. Eller så är det jag som tror att jag riskerar livet om jag gör det. Och då är det jag som är
ett fängelse. Fy fabian, så korkad. Det är därför folk är avhengiga av konsensus, först då törs de att applådera. Och jag är inget bättre.
Dua points to skandinavia! Och var blev det nu
av skylten min igen: Jag är jättetuff jag!
Med den skall skrämma bort allah, nej ursäkta jag menade alla.