är att inga är inga.
Med att uthärda min krongliga resa, har jag väldig mycken erfarenhet, och den skiljer sig lite infrån menigman, jag har sätt livet ur olika perspektiv, jag har hittat källor inom mig, som
i bland hotar med att forsa över, glädjen, viljan, uppfinnsmaheten, tokigheterna, och sedan alla de mörka stärngar i moll och dessa som bara går i dur. Det är nog de sista jag uppskattar mest. Jag kan vara en riktig skojarfjant,
men det vet ju alla redan. Jag gör även många skivbom med min lite speciella humor. Och i bland skäms jag även inte över det.
Men jag behöver lång tid på den sega återhämtnigen, jag skall
gå de trappor upp, som jag var tvungen att går ner.
Då illskan kom märkte jag den inte själv, den förblir en del av mig, men skall inte missburkas, det är inte så långt mellan egoism och altriusm, som
en tror. Det finns genvägar därimellan. Och nästan omärkligt kan en anpassa sig därefter. Därför är det bra att kunda vända sig åt sig själv, nu och då.