att sura länge.
Utifrån annorlunda ramar, eller rammar, har jag frihet, till att inte följa strömmen.
Det är så fint att släppa att dallta efter alla dessa som väljer som så tokiga
vägar.
Jag tillhör de enkla folken, för jag har kunnat lämna det fula för det vackra, ja i vissa lägen, när jag känner mig trygg, kan jag lämna det som var, och troligen för alltid någon gång.
Grundtrygghet är det största behovet efter mat och sömn ungefär. Och utan trygghet eller känslan av trygghet, är inte någon av oss något. Vi vilar i en känsla av trygghet, och när den blir en klamp om
foten, önskar vi frihet, och när den försvinner önskar vi den tillbaka.
Människan lever för stunden och tyvärr blir lösningarna därefter.