Ja visst beundrar jag styrka, de som använder den till att göra gott för många, inte för egen del, eller för att åka på skidor till nordpolen. Jag har glömt allt det fina jag hade tänkt ut i morse.
Men så klart att styrka är det bästa medel att sprida något bra på. Nobels freds pris, ja, om de väljer de som verkligen eftersträbar dessa målen.
Obama, ja det hade varit trevligt att fika med han. Det är
nog ganska orealsitisk. Det går förresten inte att bjuda folk längre. Alla tror man tror att man har konstiga motiv. Att en ska hänga på de, förgifta de med arsenik? manipulera ihjäl dem? ha rottgift i kaffen? att de inte
orkar vemsom helst? att man vill gifta sig med de? Att de är för betydliga eller motsats.
Vi har fått ett samhälle där vi tilläggar andra fula motiv. För att några få har fula motiv?
Lättsamheten
har blivit borta, skratten, tron på de andra.
Ja marx hänger fortfarande till salu för 50 kronor, när de säljer han för 25 köper jag honom, fast han är ful och gifter med mig honom, han skall jaggu mig
inte får ha den frisyren! Vi skall blondera honom till mellan blondin, och han skall få ha permanent. JAg vill inte ha någon fulis häller. På sefisen av oss som bröllöpsfoto.
Permanent eller per manent, blir snyggt,
icke sant? Eller hur?