alla var som jag, hade samma förmåga att minnas tänka tycka mena gilla osv. Det blev en schock att förstå att det inte var så. Intelektuellt förstår jag, men inte reaktionsmässigt. Jag tog folk på
orden, då jag trodde de var som mig. Ännu är glappet enormt mellan reaktionstid och verklighet. Jag tror fortafarande att jag och alla står på samma stället och ser på stjärnorna. Från samma håll vinkel
osv. osv. Och fattar inte vad de egentligen säger. Eller vad de egentligen menade med det de sa. Ett helt liv trodde jag att vi alla stod tillsammans.
Till min stora ursäkt är jag en trønder, och de är kända för
sin långsamma rektionstid, det är 0,001 mm/dygn. Och då är det nog det hela bara en kulturell åkomma. Vi lägger hela skulden på trönderna, icke sant? För nu har jag fått dom på avstånd.
Men jag ska inte skämta bort allvaret i det.