jag inte har någorn glädjer då?
Jag improneras av annat. Av välgjordhet, av keramik-rosor, av hövlighet, givmildhet, av de små ting, alla som bygger upp något utan sugrör, allt smått, som täpper
tilll hålen, som lagar grunden, som fyller glappet.
Det är ju dem som håller upp all ting, även orimliga konstruktioner, men de håller det samman, det som vill rasa. Och utan dem vore ingenting möjligt. Och när
orimligheterna blir för stora, faller det överdimensionerade, av brist på, även detta.