Då jag var 17 hade vi en diktantologi på skolan, om jag och min mor hade haft bra kontakt, åt båda håll, så hade jag frågat henne, för jag hittar det inte något ställe igen. Det var fascienrande
komponerat och jag kopierar stilen när jag skriver. Ungefär så här var det.
En sommer med inger
en sommer kom inger,
ingen sommer uten inger,
ingen sommer,
ingen inger,
ingen
Det var SÅ
fascinerande, hur en kan bruka språket, och just denna dikten skulle hänga fast. På grund av kreativiteten. JAg hittar den inte, och den är inte exakt genvgiven, men kreditt till den som kom på detta. Kretaivitet är en slags
källa, som gör det hela mera intressant. Att kopiera ger väl inget? Ja visst, vi har kopierat allt vi gör, det är det som är att bli till. Fast att anvädna det på sitt eget sätt, skapar en liten utveckling, och
någon eller viss utveckling är inte skadligt, än i dag.
Jag har hittat det! Det var Ingvar Moe. och här är det, gosh hur ensam jag måste ha känd mig.
En
Ensomhet
En som het Inger
Gud het
Inger en sommer
Ingen er som Inger
Ingen sommer mer
Ingen Inger
Ingen gud
ingen
Ungefär. Och med att identefiera sig med Morgen kane 10 år gammal, jajajajajaja. Okey jag måste ha varit ensam, samt
kreativ Vi odlar ordet kreativ, och läggar de andra orden åt sidan.
Eller till handlingarna.