mardrömmar. Jag vaknade komplett stel i kroppen av en fruktansvärd mardröm. Ptsd utlösas av en schock, det var förra året, och allt som en har varit med om utspelas på en nattlig scen och där har jag ingen regi.
Och inget jag skulle haft sagt. Återhämtningen börjar i att sätta ord på det.
Jag är väldig dålig på att ta emot beröm, när jag läser gamla brev kan jag se att det rinner av som vatten
på oljan. Att samla på sig skrotord, är att samla på sig skrot, och att sitta i en hög av uppsamlad skrot. Det är ju ingen höjdare att sitta på toppen av en hög av skrot.
Eller måste det vara så
stor obalans i världen, att någon sitter på en hög av guld och någon längst uppe i soptippen? Som vi alla vet, verkar orättvisan ha en stark dragkraft på vissa folk. Om just de gynnas, så struntar de i att
någon sitter kvar i soporna efter dem. Och just det är inte okå!