vänner eller vänninor är återhämtning. De är förebilder och relationerna vilar på respekt. Det har jag i alla vänskap. I blant kan livet trassla dem i sönder, men oftast är länken för
fast, och orden kan reparera; det är så dumt att hamna i skyttegraven, sedan det nästa är graven, men tyvärr är Dalai lama, och likasinnade, större än jag. Det är nog mänsklig att inte alltid äga de orden,
som skall till för att reparera allting. Dessutom är livet många förluster, och en dag förlorar en även sig själv. Det känns inte så bra med alla dessa förluster. Där gillar jag stabilitet. Och de orden
som stabiliserar allting.