i der ideala, det är ett målbld, det perfekta samhället, maken, förhållandet, turen, resan, barnen, det blir inte återhämtning i idealens värd, den ideella stolen och den ideella sängen. Vissa ideal är
mål, andra är mallar, men sedan den ideella människan inte finns, så brottas vi däremellan, och visst kan vi nå mål ett tag. Eller hitta medelvägar eller en bättre balans. Och bättre samhällen. Men
att leva idealen, leder till haveri.
Aoropå namn, nästan alla namn har sina sångar.
Om mitt namn har en, så struntar vi i det. Inga är så interreasanta i sig själva.
Eller?
Om vi skall ta alla
namnen i miljörörelsen, som alla är hjältar, så får vi ett svare sträv.