med att se på teven, det är rama krigsdramat utan krig, kulisserna är borta. Det är helt värdelöst och med alla hemska partin som är kvar på arenan.
Alla dessa männen, det är klart de förtur,
de har en extra beundrare i sig själv, det ger ju verkligen draghjälp, de använder arrogans, de har så fina diagram och staplar, och de spelar monopol, oavsett, liksom. Nejdå, jag bara retar dem alla lite, det går nog bra,
ska dera se. De överlever säkert, det är bara jag som har lite problem med överlevnaden. Eller meningen med hela livet, även deras liv, som de pansettar för några hus och hoteller på vägen. Det ser hopplöst
ut när jag ser på teven, kanske jag ska överta hela arenan där. Då hade det nog gått bättre, skall ni se. Men, vad skall man med dem, vi pansertter dem, eller flyttar dem i fängelset kanske, ja i monopolspelet.
Vi har nog stormansgalenskaper, i världen redan, alla dessa missanpassade ledare, det är väl det som är drivkraften. Det är ingen höjdare, och jag är trött på dem. Mycket trött, är jag. Trött,
och jag är fjärrkontrollens mästare. Off.
Det kan vara bra att önska sig till sydligaste sydamerika eller fjällen, det bli lite imaginärt vackert, medomskiftande albatross och starren, calix i mossan, ett lite ögonblick
kan man tänke att där ligger framtiden. Och kanske gör den det, det monopolspelet som försiggår nu och här, har ingen vinnare, men många förlorare, om det får fortsätta.