av sömnlöshet, en ständig avsaknad av återhämtning, avsaknad av hänsynstagande, uppskattning, av intresse, närvaro och ignorerande byggde sig upp, och övergick en dag till ilska, det blev i alla fall inte uppskattad,
till slut fanns det inga sätt att utrycka den inre slitagen på. Att kunde pyra ut lite av det, gick inte, eller jag är inte duktig på det. Om det inte kommer ut, så förgörs man i sig själv, hela du eller jag blev
till ett fängelse. Isolation på det sättet, kommer till att leda till en kollaps. I tillägg kom känslan av att bli utsatt. Der fanns ingen chans utifrån det reportrar jag ägde. Och fortfararande är jag i en situation
att påfyllningen är mindre än slitagen.
En slitage av krop och själ, och av hela mitt jag.