hej hej

Norge!

Är norska kungens ordspråk.

En kommer inte så langt med detta ordsåket i Sverige, men det är dags att göra en rundresa i Norge, mellom backar och berg utmed havet, i Norge säljer man eller solde man inte så mycket musik, den är för lite mainstreamad. Aha och Lene Marlin kom längst, men sedan saknar jag ju kunskap om den nya typen av musikspridning.

Vi har nått juli och högsommar, och sedan kommer augusti och sensommaren. I går var vi hos Berit, som hade rest mycket i Norge och den sedvanliga längtan kom på då vi såg i hennes gamla album. Därför vill jag göra en liten rundresa i Norge, med norsk musik och lite nostalgi,

Sverige är bra det med på sitt sätt, så ni får inte glömma bort det då gottfolken. Vi får häller inte glömma bort danskarna, och häller inte finländarna eller samerna, eller hur.

Då lämnar jag denna delen här och sedan åker vi på Högsommartur till Norge, och reser via minnet. See you later then alligators, and in a while crocodiles. Jag har bott 2/3 av mitt liv i Norge. Och hälften av den tiden i Trøndelag och hälften på Vestlandet. Mine föräldrar kommer från inlandsbygder By the way! Den som tycker att det blir för mkt norska skrur bare ner volymen. Ta på hörlurar och följ med följ med.

i tillegg till den trasiga koppen följde några läkemedel. Jag har nog blivit för rädd, för jag tänkte att kanske hon ville förgifta mig, det är bara lite giftig och är det samma som vitmain B6. Men jag blev så rädd för burken, att jag inte vågade ta med den till apoteket. Jag kunde bli fast där i fall detta är några riktigt farliga grejer.

Det har varit en jobbig tid, för allt jag har tagit som självklart, är inte självklart längre. Jag får ingen spegelbild av mig längre, jag anar inte vilken ålder jag är i, i förhold till andra, det är som jag är tidlös, fixerad som inga ting, i en ålder av 30, och det kan aldrig bli annorlunda, fast jag är inte 30, jag ser på de andra och förvånas, det är som om åren efter 30 är en typ av illusion, och jag inte har varit deltagare. Hela sista året är som om allt som är på teven är dåliga skämt, en dålig fiktion, och jag förvånas över det jag höra folk säga, som jag var på bio. Det här har varit en rundresa i ett främmande land, och det känns som om det är långt utanför den värld de vardagsliga bor i, allt är nu och nu, jag är fixerad i nuet, det finns ingen förtid och ingen framitd, det är som jag har förlorat allt och alla. Och att det fixerad för all tid. 

Jag hoppas att grunden återvänder, och att jag lite klokare ser lite på allting, och att jag landar i harmoni, med vår allas tillkortakommande, vi alla tror vi vet, men troligen så gör vi det i mindre grad.

Det kallas komplext trauma, men om jag inte hade haft en logisk bakgrund, så är detta ingen världslig erfarenhet, och kanske kan detta tillståndet upplevas som religiöst, jag har inte kontakt med bakcen när ja går, och samtidig, som jag är fullständig idiot på vissa saker, så är det som om närheten till vissa saker, gör mig långt klokare än vanligt. Det hela är en upplevelse, och ännu vet jag inte hur det blir att landa. Att leva såhär, vissa får säkert leva så med, hade varit som att vara en alien på besök på en fruktansvärd jord, där man simpelthen inte uppför sig.

Jag har nog varit orimligt skojig och orimlgit arg i bland, utan att jag fattar det, och frågan är om det jag nu tycker är skämmigt, jag upplevde det som världen och teven, zoomade in då jag åkte 112, lite fram och tillbaka, så vill jag kankse skämmas gränslöst över mina dumma skämt. Jag gav mig på en stackare på facebook här en kväll, och hade jag varit han hade jag blockad mig själv för all framitd, jag undrar jag får skämmas över det när jag braklandar bland de ordinära dödliga igen. Men sedan är de vanliga dödliga någon riktiga töntar med, så det blir nog mera bara:

Hej på er, gottfolken! Det hela kan tänkes som en revision av min tidigare lite snea världsbild.

Jag trodde like gott om alla, och det var fullständigt fel.