i tillegg till den trasiga koppen följde några läkemedel. Jag har nog blivit för rädd, för jag tänkte att kanske hon ville förgifta mig, det är bara lite giftig och är det samma som vitmain B6. Men
jag blev så rädd för burken, att jag inte vågade ta med den till apoteket. Jag kunde bli fast där i fall detta är några riktigt farliga grejer.
Det har varit en jobbig tid, för allt jag har tagit som självklart,
är inte självklart längre. Jag får ingen spegelbild av mig längre, jag anar inte vilken ålder jag är i, i förhold till andra, det är som jag är tidlös, fixerad som inga ting, i en ålder av 30,
och det kan aldrig bli annorlunda, fast jag är inte 30, jag ser på de andra och förvånas, det är som om åren efter 30 är en typ av illusion, och jag inte har varit deltagare. Hela sista året är som om allt som
är på teven är dåliga skämt, en dålig fiktion, och jag förvånas över det jag höra folk säga, som jag var på bio. Det här har varit en rundresa i ett främmande land, och det känns
som om det är långt utanför den värld de vardagsliga bor i, allt är nu och nu, jag är fixerad i nuet, det finns ingen förtid och ingen framitd, det är som jag har förlorat allt och alla. Och att det fixerad för
all tid.
Jag hoppas att grunden återvänder, och att jag lite klokare ser lite på allting, och att jag landar i harmoni, med vår allas tillkortakommande, vi alla tror vi vet, men troligen så gör vi det i mindre
grad.
Det kallas komplext trauma, men om jag inte hade haft en logisk bakgrund, så är detta ingen världslig erfarenhet, och kanske kan detta tillståndet upplevas som religiöst, jag har inte kontakt med bakcen när ja går,
och samtidig, som jag är fullständig idiot på vissa saker, så är det som om närheten till vissa saker, gör mig långt klokare än vanligt. Det hela är en upplevelse, och ännu vet jag inte hur det blir
att landa. Att leva såhär, vissa får säkert leva så med, hade varit som att vara en alien på besök på en fruktansvärd jord, där man simpelthen inte uppför sig.
Jag har nog varit orimligt skojig
och orimlgit arg i bland, utan att jag fattar det, och frågan är om det jag nu tycker är skämmigt, jag upplevde det som världen och teven, zoomade in då jag åkte 112, lite fram och tillbaka, så vill jag kankse skämmas
gränslöst över mina dumma skämt. Jag gav mig på en stackare på facebook här en kväll, och hade jag varit han hade jag blockad mig själv för all framitd, jag undrar jag får skämmas över det
när jag braklandar bland de ordinära dödliga igen. Men sedan är de vanliga dödliga någon riktiga töntar med, så det blir nog mera bara:
Hej på er, gottfolken! Det hela kan tänkes som en revision av
min tidigare lite snea världsbild.
Jag trodde like gott om alla, och det var fullständigt fel.