hej hej

på 10 kronor som jag köpte på en ICA fanns det frön, och sedan jag inte riktig hade nog pottor till att så de hamnade de i balkonglådorna, där växte de otrolig nog upp pumporna mina, den ena dränkte jag tyvärr, den andra håller på att över, som en gökunge. Jag måste hitta praktiska lösninger, praktiska och inte tekniska, jag gillar praktiska lösningar, hade jag inte blivit inga ting, så ville hade jag ha blivit rörmockare, jag gillar rör som en kopplar ihop, men inte att röra bort mig, och dessutom vore det en avkopplande syssel, rent praktisk och konkret. Frisör hade jag lust till att bli en gång i tiden. Det praktiska är bra, för då kan en tänka rent praktisk och släppa att det blir för rörigt, då de flummiga tankar, berör ens fokus, eller frånrör en ens fokus, så att det blir rör över allt.

Med en större bild, plingar även mera in. Tänk om jag har varit mycket mera arg, än jag vet om. Men bara det en äger går det att göra något åt, jag har redan gjort bort mig, jag har givit det här, så folk kan läsa det. Jag som vill vara privat, och bara synas med min portifölj, från det ena seriösa mötet till det andra, står här som en norsk torsk på land och gapar efter syre. Och den norska torsken med portiföljen sin, försöker att hanka sig fram på sina streetsmarta skor, så ingen skall se, att det inte ser ut. Torsken med sina guldskor, typ.

är extremt mellan det jag trodde jag hade och det jag har.

Det är så stort att det går egentligen inte att komma över, humorn, den är båda dum och låg, har fylld glappet lite. Men fortfarande är det egentligen svårt att bygga någonting, som kan bära över.

Och sedan är det dr. Phil som är en förlänging av Agatha Christie, det finns en faktisk händelse, och vad folk uppelver och tycker är inte helt oniteressant, men att förhålla sig till realiten och sedan kan folk förhålla sig till de egna känslor ut ifrån den (känslorna berättar ofta olika versioner av samma verklighet) med realiteten som grund, får en bearbeta sina glapp och sedan gå vidare. En kan förhålla sig till realiteten och sedan får en förhålla sig till sian egna känslor, som variablar utifrån realiteten som fakta, som en konstant.

Det hörs så komplicerad ut, men är så enkelt, för med tillit så behöver det inte bli till matematik.