är extremt mellan det jag trodde jag hade och det jag har.
Det är så stort att det går egentligen inte att komma över, humorn, den är båda dum och låg, har fylld glappet lite. Men fortfarande är
det egentligen svårt att bygga någonting, som kan bära över.
Och sedan är det dr. Phil som är en förlänging av Agatha Christie, det finns en faktisk händelse, och vad folk uppelver och tycker är inte
helt oniteressant, men att förhålla sig till realiten och sedan kan folk förhålla sig till de egna känslor ut ifrån den (känslorna berättar ofta olika versioner av samma verklighet) med realiteten som grund, får
en bearbeta sina glapp och sedan gå vidare. En kan förhålla sig till realiteten och sedan får en förhålla sig till sian egna känslor, som variablar utifrån realiteten som fakta, som en konstant.
Det hörs
så komplicerad ut, men är så enkelt, för med tillit så behöver det inte bli till matematik.