hej hej

tastaturen så datan blir mera och mera ofonktionell och utan att fråga. Vilken fräckhet. 

Temat kärlek är obehagligt 50 % kommer att kräscha. Det är stora möjligheter att misslyckas. Det är ett omöjlig tema. De flesta längtar efter det, men kanske mera att få än att ge. Det blir orimlig den dagen du låter andre ta upp dina sura strumpor. Då liknar det inte kärlek. Der handlar säkert mycket om att gilla någon tillräckligt och det samma andra vägen.

Men det som säkert är viktagast är närhet, och många dör säkert av brist på kramar och att någon berör dem någon gång. Det är ett tema som är svårt, det berör alla och skapar säkert mycken längtan och ilska. Det är ett omöjlig tema, sedan det är en erfarenhet kanske.

sin förlängde arm.

Mina föräldrar var hemskt otekniska, jag är häller inte ett teknisk geni, men de hadde en lp-spelare och Dan Andersonsplattan som var deras favorit under flera år. De hade stora gräl om låten under, min far vile höra den och min mor inte. De fick inte i gång platspelaren själv, så det var min uppgift. En dag längre fram kommer ett gott skratt att komma över mina föräldrar, som var så originella eller rara.

Jag hoppas inte det var smittsamt i så fall. Stackars mänskligheten då!

2017 blev ett nytt trauma och det är pinsamt att vara ett vandrande trauma, och det kopplade på de ursprungliga trauman från 3-4 årsåldern. På kursen skojade se om Ptsd, och det förstår jag väl då det är ett konstigt tillstånd. Där hade jag inga problem med att gå sova eller vara. Minnet var borta, jag har klisterhjärna egentligen men de var överseende och även med mina billiga skämt. Här kopplas traumat på direkt, jag slutar sova, och törs inte gå ut som det var farligt på riktig, och det är världen är som en glasruta som har spruckit i fem bitar som inte passar ihop. Det är inte längre ett pussel. Det känns som om någon har varit införbi min innersta gräns och kopplat ihop hjärtat fel efter att ha dissikerat det. Och kopplat blodådrar med närver och skelett, och vänd upp och ner på allting. Jag hade aldrig trott att någon kunde försyna sig av allting mitt, och precis som i tidig barndom, utan ansikte namn och nåd. Det utlöste en reaktion där hela stadsdelen här fick ta skulden, fast den är nog igrunden utan skuld i det här fallet.