hej hej

så känner jag inte mig så hög i hatten eller stacken. så jag vill gärna komma vidare, jag har ju många interessen och när jag börjar trivas så kan jag bli drivande och rätt slätt lösnings-orienterad. Det är många olika sätt att ta saker på. Men dessa lösningar beror på att personlighet och möjlighet, måste hanteras hand i hand. Sedan jag är vädlig seriös, men inte hade position till att vara bara det, så kom komikken in och sedan försökte dessa att göra en kompromiss, mera eller mindre lyckade? Ja detta blir en hypotes och sedan tänker jag inte ta mastern inom detta området. Så vi låter vi den förbli såhär ungefär.

Troligen utlöste en känsla av att vara utsatt, till att den ursprungliga utsattheten kom upp i dagen igen, och den är kroppsminnen som vittnar om maximal våld. Jag minnes nog inte, bortsett från det som hände runt om kring denna eller dessa dagar. Sedan jag inte minns så har jag en välfungerande psyke, som har tagit bort det jag inte ska spara på. Och därmed vill jag inte vara en central del av detta. Men sedan jag blev fast här uppe och inte trodde jag skulle klara komma ur situationen så brakade jag i sönder i höstas. Som tur fanns Anna som hade visdom nog att bara vara. Mera eller mindre skulle inte till. Och jag måste lämna stället, sedan psyket tror att det är detta stället som är farligt. Det låter lite konstigt, men jag tror att vi alla är byggd på ungefär samma sätt. Utan ramar, så blir vi lite konstiga, i alla fall.