hej hej

kontra fjollerier.

Det går att vara kaxig så länge man inte är ensam, då blir det patetisk. Att bli politiker utan att står för egna åsikter? Det blir inget vidare, att svälja för många kamelar. Eller bli politiker för att en tycke en själv är bäst? Ja det är många som är det, och med högt självförtroende, kan en ju komma nåtvart, fast en inte har egentlig någonting i politiken att göra, för att gynna enbart sig själv är egentligen inte politik. Det är mera självförsörjning. Det är svårt detta livet. Jag kan ju höras kaxig ut i bland, men i politiken måtte jag ha stått för det, och hade inte ja svt gillat det, så vore jag som död bläckfisk efter kort tid. Gillanden, måste en ha det? kanske inte det är ok om en har övergett allting en står för.

Jag gillar inte så gott fjellerier, märket knut, vad är det liksom, och därför hade jag inte passat just i de sammanhang, jag tror faktisk jag hade sagt ungefär hur jag tycker, men jag är förlöjligat för mina hår under armarna, för det ena och det andra, och det är egentligen inte så roligt. Jag har upplevd isande kyla när jag har sagt ifrån. men måste en vara en av gänget i guld och glitter på galan. Nej det är egentligen ett pris för att få vara med. Hade jag inte haft något val på att stå utanför, så hade även jag gått runt så där och valsat i höga klackar nerklottrat i smink och med en ballig tyllkjol runt mig, eller i fancy kostym, märket Knutan.

Det går aldrig ett tåg. Det är som ett dåligt förhållande, jag ska vara trogen kund, och de finns inte trogen till mig, om jag hittar den allra dyraste biljetten, så får jag skylla mig själv.

Tack ödet, det här är jätteroligt. Jag gillar inte bingolotter när jag skall resa. Jag gillar service.

Jag är princip-fast men extremt velen, jag vet inte vad jag vill, jag tror det heter Rosenthaleffekten inom psykologin, att välja miljöen där en eller jag hamnar i medvind. Om jag skall bruka några år på att bli expert i någonting, hur prioriterar jag då. I retoriken är de nog som överallt i dagens samhälle, och om en kommer på tvären i ett miljö, vill en då förbli på tvären, är en oönskad eller bara ett nummer i en oändlig nummerordning; biologi, psykologi, musik, miljö, när jag vill för mycket och det finns gränser i förhållanden till livslängd och realism, för att om jag nu har postraumatisk stress, och sedan barndommen, och det har jag, så är det en verklig gräns. Och om jag skall bidra så får jag nu göra det just där det behövs? men behövs man? Den här borde jag ha tagit då jag var 18, men då hade jag nu ännu större planar. Hallå gumman, var är landningsplatsen, och i tid, jag kan ju inte flyga runt som en höna, i väntan på slakteriet för alltid, häller.