hej hej

kommer ridande på sin gyllna hest, men sedan är det ingen hest men en dromedar som i expressfart klankar ner allt den kommer borti på sin väg, pardoff, pardoff, pardoff. Och den enssamma ryttare (heter det ryttare på svenskan?) har klankat ner allt som fanns, så nu sitter han alldelese själv och äter sina druvor, som ramlade ner i hans fickor då han körde rakt i genom vindbärs-lunden, vilket öde, stackars riddaren, pardoff, pardoff, pardoff.

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!