trasig och smadrat kopp i posten från min mor, det är ingen kopp längre.
Den får symbolisera hela mitt förhållande til min tidligare släkt och familje. Tänka att skicka så dåligt inpackad
att den är bitar, och sedan och sedan går jag och hämtar ut soporna. Den är en riktig klassiker. Först skämtat långt över gränserna med en stackare på facebook, det går att säga att känslorna
inte är helt välanpsassade. Men det gör inget, jag har varit så anpassad att visst personligheten skulle börja pippla fram så är det ingen förlust, det är en vinning. Folk behöver inte gilla mig, och då
menar jag inte alla, bara nog till att jag överlever. Folk verkar gilla mig, kosntig nog, det hade jag inte räknat med.