Jag är världens lättaste att stjäla ifrån eller skudlbelägga, jag brukar inte ta igen ganska eneklt, och har inte känd någon glädje av det. Jag har blivit extremt skuldbelagd redan i väldig tidig barndom.
Men vem har glädje egentligen att placera skulden hos andra? och att stälja ifrån andra? Det perosnlighetsdraget känner jag inte och förstår inte behovet att göra något på bekostnad av någon annan.
Jag är så främmande från den världen, men nackdelen är att då blir det så enkelt att låta mig sitta på skulden och utan någon ägodelar kvar, de tycker de kan ta och ta och ta, vissa peronligheter
gör det utan skam och utan kostnad. Jag tycker är trist och gör någon nära det, blir livet meinigslöst. Det kan vara svårt att hitta någon mening med livet, oavsett, utan detta.
Med detta så river det
i sönder den lilla plattformen en står på och som skall utgöra skillnaden mellan livet och döden. Det kan vara hemskt hur kort väg det är mellan livet och döden och till likgiltigheten.